En händelse som man inte så ofta får vara med om.

Hade besök av en duktig fotograf och stylist i september, men har glömt att visa det här på bloggen.

Alla bilder togs i växthuset och dom var jätteduktiga på att arrangera. Det var riktigt spännande att se på när dom jobbade.

Här är det fotografen Ragnar Omarsson som fixar.

 

Här är det stylisten Ann-Catrin som lägger sin vana hand på mina maskinstickade kuddar.

400 pepparkakor senare.....

Oj, allt tar sin tid och tar mycket tid. Jag brukar göra dubbelsats av allt jag gör, eftersom mina barn tycker om att äta pepparkakor och av julgodiset. Så det blev väl ungefär 400 pepparkakor, det var tur att mina barn hjälpte till :)Under tiden vi bakade pepparkakor, puttrade det i grytorna. Dubbelsats av knäck och chokladkola. Det blir att motionera mycket under julledigheten :) om man skall få på sig byxorna igen. Chokladkolan är enkel att göra, eftersom man häller den på en plåt och klipper till den när den svalnat. Knäcken kan vara lite jobbig att få ut i dom små knäckformarna, men jag har en riktigt bra soppslev, så det går bra att "hälla" i formarna.När vi hade lagat allt godis färdigt, var det dags att lacka julklapparna. Jag tycker det doftar så gott om lacket och så ser paketen lite gammeldags ut. Jag har använt tidningspapper eller annat papper som jag har hemma, att slå in julklapparna i . Det känns bättre att använda sånt, eftersom det ändå slits av så snabbt och hamnar i spisen .Nu har klockan passerat midnatt och julskinkan är tagen ur ugnen och skall svalna tills i morgon. Jag brukar alltid grilljera den på julafton, strax innan vi skall äta, det doftar såååå gott.

Alla kunder är välkomna!

Vi får besök från när och fjärran till cafeét och gårdsbutiken. I går hade vi ett besök av det lite ovanligare slaget, titta här : EN IGELKOTT

Jag hade kunder i gårdsbutiken som jag stod och pratade med och så helt plötsligt utropar en liten flicka : -en igelkott, jag har aldrig sett en igelkott. Den smet hastigt in genom dörren och gömde sig mellan en trampsymaskin och garnkorgen. jag sprang hastigt in för att hämta kameran och då såg jag orsaken till denna tillflyktsort, min ena katt.
När alla hade halat fram kameran och dokumenterat denna lite ovanliga händelse och gick sedan till cafeét, så tog det inte länge förrän denna lilla söta varelse sökte sig ut i det fria igen. Den verkade inte så rädd av sig, tycker jag. Dom brukar kura ihop sig till en boll, men den här "kunden" bara satt och tittade nyfiket runt sig och funderade vart han/hon hade hamnat. Det blev ingen försäljning där inte :)